Näringsliv

De företag som funnits i Hissjö har varit inriktade på närservice såsom handel, rörmokeri, smide och persontransport.

Café, Janne Karlssons. Fanns i Hissjö under 30-talet och under kriget. En samlingspunkt för Hissjös ungdomar. Här kunde man fika, lyssna på musik – trattgrammofon med stenkakor – och bli serverad av Servitrisen Cally Johansson.

Bensin (i en handdriven pump) och fotogen fanns att köpas hos Emanuelsson.

Hugo Rehn (son till riksdagsmannen Johan Rehn) hade en elinstallationsfirma. Efter honom drev Rune, Axel och Torsten Rehn verksamheten vidare och de hade firman fram till början eller mitten av 90-talet. 1964-1996.

Byasmed

På de flesta gårdar fanns en liten smedja för att klara småreparationer men blev det svårare saker var det att gå till Lundgren eller Abrahamsson.

En senare byasmed, Sven Lindberg var byns alltiallo och fixade det mesta från jordbruksmaskiner och motorer till cyklar. Han var en tillgång för hela byn. Sven arbetade som smed fram till mitten av 1940-talet. Om Sven Lindberg berättas att han hade en speciell prissättning på det arbete som han utförde. Nästan oavsett vilket arbete det än rörde sig om, debiterade han mellan 1-1, 50 kr, och detta var mycket billigt.

Sven Lindberg hade ett speciellt värmesystem i smedjan. Han eldade med en gjutjärnskamin med varma tegelstenar i botten. Han hade även en oljedunk med spillolja och från kranen droppade spilloljan ner på tegelstenarna som fortsatte att brinna och ge värme.

Sven Lindberg hade även andra förmågor. Han var bland annat duktig på att hitta vatten med slagruta.

Det berättas om en man som hade förlorat sin plånbok när han plöjde sin åker – han hade helt enkelt plöjt ner plånboken i jorden. Mannen blev tillsagd att prata med Sven och smeden gick då ut med slagruta på åkern och hittade rätt på den nerplöjda plånboken.

Det fanns en sömmerska i byn som gick från gård till gård och bodde på plats medan hon sydde kläder till familjen. Efter henne kom en stationär skräddare som hette Johan Wendelsten. Wendelstens skrädderi var beläget en trappa upp i bostaden och skrädderiet var verksamt till början av 1950-talet .

Br Jonssons Värme

Bröderna Jonssons Värme, rörmokeri som drevs av Ivar och Edvin. Deras bror Bertil var anställd. Bröderna köpte in en bil, men ingen av dem hade körkort under första året och Clifford Brodin anställdes som chaufför under en tid. Bröderna höll på med rörmokeri fram till mitten av 70-talet.

Både Bröderna Rehns elektriska och Jonssons värme hade bra service och fanns tillgängliga för kunderna dygnet runt och året om.











Potatislagret

Många bönder bedrev så kallad kontraktsodling av potatis, på uppdrag av IVK (Institutet för växtforskning och kylforskning) med säte i Nynäshamn. Men 1962 gick 16 bönder ihop och bildade ett kooperativ och byggde en gemensam potatiskällare.  IVK exporterade denna potatis som utsädespotatis till Brasilien och i utbyte för potatisen fick man kaffe. Anledningen till att man valde just potatis från Västerbotten, var att denna potatis var förskonad från många potatissjukdomar och ansågs därför vara en bra och livskraftig potatis.  När IVK flyttade upp till Umeå och Lantbruksskolan tog det över det kooperativa lagret och byggde även ett nytt lager. Detta potatislager var Hissjös största arbetsplats. Från 1 februari- 1 juni var ca 12 personer anställda. Även närliggande byar bidrog med potatis. Upp till 60-70 ha odlades för potatisen och det gav ett lager på ca 1000 ton potatis.

Betonggrus och singel Hissjö

Ett grusförädlingsföretag beläget i Kulla.

Ägare Axel Lidström med familj. Firman expanderade från ett litet företag, där lastning skedde för hand, till en anläggning med för den tiden moderna maskiner.

Vid uppförande av Umedalens sjukhus på 1930 talet var betong grus och singel huvudsaklig leverantör av grus, singel, makadam etc., företaget avvecklades 1969.

Sågen

Första sågen startades under 30-talet och den låg bakom Åke Burstedts fastighet.

Sågverksamheten startades av Palmer och Sven Lindberg och Magnus Sandström.

Under 50-talet tjänade en plankbärare 1.35 kronor/timme.

På sågplatsen slog de så kallade tattarna läger, när de körde häst och vagn. Deras vagn kallades Sches och de hade stora hjul med en låda baktill. De kom ungefär veckan innan midsommar och stannade en knapp vecka. Detta höll på fram till mitten av 50-talet, när det blev vanligare med bilar.

Sjögrens åkeri

Drevs av bröderna Viktor och Rudolf Sjögren. De hade en lastbil som de turades om att köra och under kriget körde de massaved åt skogsägarna. De körde även flyttlass. När Hissjös fotbollslag hade bortamatch, las en presenning över flaket och laget fick sitta på bänkar under ”taket”. När bröderna slutade med firman, lades verksamheten ned. Idag är det Charles Lindberg & son som har åkeri i Hissjö.

Johan Karlsson körde mjölkbil, samlade ihop mjölkkrukor i Hissjö med omnejd och körde dessa till mejeriet i Umeå. Eftersom den som körde mjölkbilen var tvungen att vänta på att den så kallade skummjölken skulle bli klar, utförde han ärenden åt bybor. Det kunde vara allt från att handla på systemet, apoteket till att hämta saker till dem. När Johan Karlsson slutade köra mjölkbilen tog Alfred Johansson från Rödåsel och Oskar Eriksson från Norrby över den sysslan.

Källa Ivan Häggström, Alfons Karlsson och Sven-Gösta Nilsson

Rulla till toppen